red ett SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ fint dressyrpass med Vivan, det kommer absolut kännas imorgon men det gör INGENTING. är så nöjd.
Gjorde inget avancerat, red på stora volter, gick i öppna och slutna. Skänkelvikningar osv. Red utan stigbyglar under hela passet typ och det gör såååå mycket, dom jobbar vekligen under sig då.
I slutet valde jag att galoppera utan stigbyglar när dom andra red med för vi skulle galoppera av dom typ och krävde att hon skulle jobba under sig lite extra komma fint och samlat, gjorde lite öppna och även skänkelvikningar i galoppen. såååå fin, önskar seriöst hon var min.
Kommeer ihåg när jag började rida henn, hon gick knappt fram (krävde en bestämd ryttare alltså) var inte på talan att gå i form. Va INGET fel på henne utan kände henne inget alls och visste inga knappar och hon litade inte på mig nånstans. Sprang iväg i galoppen va som en liten ponny typ. Alltså sitter i extas för hon gick så bra. skulle kunna sitta här och prata om henne i en timme men ingen bryr sig så mycket förrutom jag.
skulle såååå gärna vilja komma ut med henne på antingen en dressyrtävling eller en hopptävling, vad som bara att få känna på henne alltså.
Åååååh älskade häst!
Går faktiskt inte beskriva hur glad och tacksam jag är för att jag får rida hos Mella för annars hade jag nog inte vart där jag är idag.
Är så glad att mina föräldrar betalar mina ridlektioner med. Utan Vivan och tjejerna i stallet skulle det inte vara så bra som livet är idag!
Livet är på topp alltså, nothing can go wrong.
Tack för att jag får leva detta livet alltå, BÄSTA vännerna och BÄSTA hästarna.
slänger upp lite arkiv bilder från mobilen. pöss allihopa





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar